"Jag vill inte att du ska komma över det här."
Det gjorde ont att köra bilen hem. Hela vägen gjorde ont. Jag såg platserna där vi brukade stanna och köpa kaffe. Jag brukade le tyst för mig själv, över hur fint allt kändes. Den här gången tänkte jag på hur han skulle varit irriterad över alla husvagnar och släp som gjorde trafiken långsam. Jag tänkte på dig, och jag tänkte på mig. Framför allt så tänkte jag på oss. Det som var vi.
Jag längtar så till den dagen jag kommer tänka och känna: Javisst. Det gick över. Hur kunde jag ens känna så starkt? Jag längtar också till den dagen jag inte behöver vara rädd att jag inte ska orka stå emot. Jag vill med lätthet kunna stå emot ord som jag vet inte betyder något för den som säger dem.
Livet är konstigt. Svårt att förstå ibland. Men det rullar på, lika fort som vanligt. Även om det inte känns så.
Jag jobbar, tränar och läser min sommarmatte. Till helgen ska jag på husfest al á gymnasiet. Det kommer bli en bra helg med vänner från förr. Dricka vin, prata minnen och skratta åt allt dumt vi har gjort.
Livet går vidare och jag med det.
Kommentarer
Trackback