.

Hej och hå, ännu en vecka har gått!

Igår var jättetrevligt, psykologstudenter, apotekare och kog.vet.student/arb.ter = intressanta samtal om alkolister och hjärnans påverkan av droger (läkemedel) och begär. Åt kanske universums godaste kladdkaka tillsammans med en sjukt god kaffedrink. Kom hem cirka kl.01 och var väldigt nöjd med det.

Idag har jag pluggat en del. Jag pratade med madde om det där igår. Alltså alltid när folk frågar vad jag ska göra eller så fort jag gör ett inlägg här så handlar det alltid om plugg och skolan. Då sa hon något klokt.
- Jamen det är samma för mig, men jag nämner det så ofta för det är inte betungande som det kanske kan låta. Det är en del av vardagen Och man hinner med annat också, även om man inte nämner det.

Nu ka jag rusa iväg på middag!

I vår grupp7 är vi duktiga på att höja oss själva:

R: Jag tycker dessa delar inom neurovetenskapen har en stor avgörande och övervägande roll för att neurovetenskapen borde räknas som en delvetenskap enligt min åsikt. Jag tycker jag är nöjd än så länge

Jag har funderat så mycket över den här sidan. Ska jag spärra den ? Alltså det är ju inte direkt så att jag skriver för någon annan.
Ibland önskar jag väl bara att jag kunde skriva mer fritt. Utan att behöva bry mig i vem som läser och inte har rätt att veta vad jag gör eller inte gör.


Jag borde ligga i sängen och sova nu. Jag har knappt pluggat ikväll men jag har skrattat så mycket. Jag har suttit framför den här datorn och tiden har flugit iväg. Verkligen flugit iväg. Jag är väldigt lycklig i min nyfunna vän. Musik är ett redskap till så mycket. Jag har äntligen premium nu och är tusen låtar rikare.

Allt jag försökte få fram nu är väl, jag mår bra! Alltså jag gör ju det. Jag har så länge väntat och egentligen längtat efter det här. Det var inget jag kunde göra själv, det enda är väl att det borde ha skett för sex månader sedan. Inte för för några dagar sedan. Det är något jag aldrig kommer förlåta.
Det Var Så Själviskt. Jag ska ta hand om mitt hjärta nu framöver, inte låna ut det till någon som inte tänker vara rädd om det.

Söndag idag. En dag har gått. Tomhet är väl ordet för mig. Tårarna finns inte där på samma sätt som tidigare. Tror de tog slut för längesen. Kan det vara så att man har en mängd tårar att ge olika saker/människor? När tårarna är slut så är det kanske ett tecken på att man borde vara färdig. Klar att gå vidare.

Jahapp, då var det dags igen. Dags att kravla upp ur rännstenen och ställa sig på fötter igen. Jag är tom och känner mig nästan förlamad i kroppen. Det är så mycket jag kommer sakna men det kan jag inte göra något åt nu. Allt är sagt (eller inte sagt) och allt är gjort. Nu är det dags att på riktigt lämna allt bakom mig.

Sitter på bussen just, på väg till min bfriend. Har läst en hel del av min litteratur (skönt!) Väldigt intressant faktiskt, känner mig toknöjd över utbildningen so far. Har även haft lite kontakt med mina gruppmedlemmar. Den ena, tjejen är från Gävle, verkar trevlig men lite hispig..killen som bor i sthlm verkar ha koll på läget vilket känns väldigt skönt, lät trevlig i telefonen. Vi ska nog få ihop ett arbete innan fredag.

Igår var väldigt bra, middag och vin med fina vänner. Vaknade tidigt idag. 08.00. Har hunnit med mycket redan nu: ätit frukost och lunch, sprungit, träffat en gammal bekant, läst i min studentlitteratur.